Det är skönt att jag inte är ensam
Det är dags för ytterligare en kort resume och bild bomb från vår Barcelona resa.
Både jag och Lotta är väldigt kräsna med maten och vi undviker helt restauranger så mycket vi kan. Man kan nog säga att vi oftast inte tycker maten är värd pengarna och vi föredrar att själv plocka ihop allt vi vill ha från en supermarket och duka ut en picknick istället.
Det känns skönt att vi är lika på det sättet, då slipper jag känna mig så besvärlig hela tiden! Jag vet inte hur många gånger vi ställde oss i matkön, kom fram till kassan, fortfarande inte kunde bestämma oss för en meny för att i sista sekunden ångra oss. Det var med både lättnad och irritation vi bestämt tågade tillbaka ut på gatan igen.
Ja, för ibland blir man inte klok på sig själv och att man alltid måste vara en så kräsen matgäst! Det är tur jag inte behöver känna så med Lotta, en blick på varandra och vi börjar skratta för vi vet att vi tänker precis samma sak!
Perfekt friterade calamares!
Picknick längs med strand promenaden.
Ytterligare en lustig sak hände oss på väg till spanien.
Vi pratade om att tatuera oss som souvenir och det visade sig att vi valt ut EXAKT samma motiv, att vi ville ha exakt samma detaljer och att vi ville ha den på exakt samma ställe! Hur ofta händer något sådant?!
"Ödet!" tänkte vi så klart och nu sitter den där vår lilla lyckotalisman, hamsa handen, som en påminnelse om vilken sorts energi vi önskar dra till oss och vilka sorts tankar vi väljer att tänka.
Vi rekomenderar LWT tattoo studio! Proffsigt och härligt gäng!
Det var karma att vi lyckades få en tatueringstid då alla tatuerare i princip var fullbokade hela fredagen, och trots att vi var stressade över om vi skulle hinna tillbaks i tid för mingelfesten, bestämde vi oss för att tatueringen var viktig just för att det kändes som ödet att vi valt samma motiv och placering. Claudia som tatuerade var lyckligtvis snabb som blixten och vi hann hem, byta om och bege oss till festen utan mer än 15 min försening.
Både jag och Lotta tycker att det här med minglande är både obehagligt och skrämmande så snacka om att vi klev utanför vår comfort zone när vi gick runt rummet och pratade med människor! Jag minglade till slut like a boss!, och jag kunde efteråt ärligt säga att jag till och med tyckte det var roligt!
Jag tror jag ska börja tillämpa det här "möta mina rädslor" tänket i allt jag gör.
/Angelika
